13 juni 2012

Lyssna på ålfiskarna.

Ålakademin har skrivit ett öppet brev till landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Tack för Ditt vänliga svar på mitt brev om det regelverk som omger det svenska ålfisket. Jag väljer att på detta sätt svara dig och samtidigt kommentera något av ditt svar. Min förhoppning är att vi även fortsättningsvis ska kunna ha en öppen dialog i frågan, och att det skall kunna leda till ett för fisket mera rättvist regelverk. Inledningsvis fastslår du att ”målet givetvis är att vi skall ha ett långsiktigt hållbart fiske, så att ålfiskarna har möjlighet att få sin fångst även i framtiden.” Du skriver att det är därför Sverige  har varit och är drivande på EU-nivå för att ta fram förvaltningsplaner för exempelvis ål, men även för andra fiskbestånd. ”Vi har en gemensam fiskepolitik och EU:s medlemsstater har också lyckats komma överens om hur ålen skall förvaltas. Inom den ramen har vi i Sverige sedan tagit fram en nationell förvaltningsplan, där målet är att minst 40 procent av blankålen ska kunna vandra ut i havet och leka. […] Det är viktigt att EU har ett gemensamt synsätt här, det ställer nämligen krav på de andra medlemsländerna att, likt Sverige, vidta åtgärder nationellt så att målet att få en större total utvandring av vuxen ål kan nås.” Jag tycker som du, att det är viktigt att vi inom EU har en samsyn och gemensamma mål när det gäller ålfisket och ålens fortlevnad. Men en relevant fråga blir då: vad är anledningen till att en ål som tas upp av en svensk fiskare måste vara minst 70 cm lång, medan bara 38 cm räcker för hans danska kollega(!)? Östersjön är ett innanhav med ett in- och utlopp som vi delar med Danmark, och det de svenska fiskarena inte får fånga tar danskarna. Kan detta vara ett resultat av samsyn? Beträffande regelverket skriver du att syftet är, ”att det skall leda till en hållbar utveckling av fiskbeståndet så att fiskarena därmed har möjlighet att få någon fångst.” Detta förutsätter alltså att det i framtiden finns en kompetent kår av ålfiskare. Jag har mycket svårt att se hur dagens extrema villkor, såväl praktiska som ekonomiska, ska kunna vidmakthålla ett långsiktigt intresse hos dagens unga att utöva detta mycket speciella yrke. Utan fiskare ingen ål och företeelsen blir som kulinarisk sensation ett minne blott. En rejäl kompensation till de drabbade ålfiskarna, kraftfulla insatser mot vandringshinder samt innovativa  åtgärder för att i övrigt skydda biomassan är nödvändiga. Ålakademin, som matchar sin kritik med konstruktiva förslag, har därför lanserat konceptet Fish & Save. Detta ger ålfiskarna näring och inkomster samtidigt som en avsevärd del av biomassan/fångsten (över 180 ton blankål) får sin vandring mot Sargassohavet betydligt underlättad när den hjälps förbi de danska ålfiskarna. Med Fish&Save erbjuds vattenkraftbolagen och staten möjlighet att snabbt, säkert och okomplicerat ta en betydande del av ansvaret för ålens fortlevnad i våra vatten. En uppskattad kostnad är ca trehundradels öre/kWh, 0,003 kr/kWh. Saxemara den 27 april 2012   Claes Bergkvist, ordf i Ålakademin Monia Svensson, v. ordf. i Ålakademin