4 juli 2022
Järn och aluminium i Helge Å.
Ålakademin är med i ett nytt projekt för att göra miljön bättre för ålen, andra arter/växter och oss människor. Projektet är en samverkan med Biosfärområdet Vattenriket Kristianstad, Helge åns Vattenråd samt Ålakademin.
Här följer en projektbeskrivning, klicka på bilagorna för ytterligare information.
Läs mer som pdf.
Bakgrund Slutkonferens
Projektet ”Järn och aluminium i Helge å”.
Järn- och aluminiumurlakning från invallningar och dränering på torvjordar samt järn och aluminium urlakningseffekter på land så väl som i vatten. Bakgrund till intresse för problemet och anledningen till att detta projekt har startats.
Efter sommaröversvämningar 2007 observerade Biosfärkontoret massiva järnutfällningar på strandängarna längs nedre delarna av Helge å. Strandängarna tar vid översvämningssituationer, direkt eller via transport i Helge å, emot dräneringsvatten från invallningar längs ån innan vattnet rinner vidare ut i Hanöbukten. Frågan väcktes om det kunde vara invallningarna som var orsaken till järnutfällningarna, vilket indikerades vid senare markprovtagningar då kraftigt förhöjda halter av järn men också toxiska halter av aluminium, uppmättes i det ytliga jordlagret inom flera strandängsområden i Vattenriket.
Järn är ett av de vanligaste ämnena i jordskorpan och förekommer t ex i sulfider. Vid höga halter av järnsulfider i jorden bildas så kallade sulfidjordar vilka, då de exponeras för syre, kan bilda sura sulfatjordar. Sulfidjordarna är ett resultat av sedimentations- och mikrobiella processer som ägt rum i syrefattiga vattenmättade miljöer med tillgång på organiskt material, järn och svavel. De järnsulfidhaltiga sedimenten bildas i första hand i havs- eller bräckt vatten men kan även bildas i sjöar och våtmarker under syrefattiga förhållanden. Sulfidjordarna finns sålunda framförallt i områden som efter den senaste istiden täckts av bräckt vatten.
Om sulfidjordar exponeras för syre, t.ex. vid dikning/dränering bildas sura sulfatjordar vilka läcker syra och metaller till diken och vattendrag och kan förorsaka problem både på land och i vatten. Invallning av naturligt vattenmättade marker i syfte att vinna odlingsbar mark får samma effekt då även dessa marker dikas för att sänka grundvattennivån. En konsekvens med invallningen är att den odlingsbara marken oftast ligger lägre än dräneringsvattnets recipient på grund av bortodling vilket innebär att dräneringsvattnet måste lyftas/pumpas till recipienten vilket sker stötvis med stora mängder förorenat vatten på kort tid.
I Danmark, som har intensivt jordbruk och liknande topografi som Skåne, har sura jordar och järnutfällningar diskuterats i mer än 30 år och redan 1985 kom ”Okkerloven”. Denna lag tillåter inte dränering i områden som har pekats ut som riskområden. I de fall dispens ges medföljer krav på motåtgärder som hindrar läckage av järn till vattendrag. I Sverige har invallningsföretag och dikningsföretag inte samma krav på det bortdränerade vattnets kvalitet.
